I valet och kvalet

Som vanligt vet jag inte vad jag ska välja.

Språk. Konstig lärare med vars språk-strategier jag inte håller med, men med betydligt lättare "workload" än mina antropologiklasser (och God knows att välja lättare workload kommer att värderas högt av mina stress-ängslo-gener). Pros: kan vara bra att starta så tidigt som möjligt med att lära sig ett nytt språk, särskilt om jag ska dit på "språkresa". Mot: Vet inte än var jag tän

ker utföra mitt projekt, så kanske är dumt att lägga energi på ett språk/en plats innan jag faktiskt vet vad jag vill göra.

En kurs med en ytterst fin lärare. Ung. Vacker. Intelligent. Men med en kurslitteratur som innehåller mer Freud och filo än antropologi. Nyttigt. Ja. Men kan komma att ta kål på mig. Kände mig ganska korkad under förra seminariet, och det är så få personer i klassen att det inte går att hålla sig i bakgrunden.

Slutsats. Det här är valmöjligheternas förlamande land. Inte precis drömmen för en person med beslutsångest. Nu. Zizek. Sen hem o nana.

P.S. Lägger med en bild på mitt "nya" uni.

Vackert väder, dåligt samvete.

Söndag idag. Första maj. Första dagen på vackraste månaden.

Och solen strålar som om den verkligen vill visa vilken lysande stjärna den är.

Klockan är fyra på eftermiddagen och jag har fortfarande inte gått utanför dörren.

Hur länge kommer det där svenska dåliga samvetet finnas kvar?
Det där som gör att man känner sig hemsk, som en dålig människa, för att man inte är UTE när det är så vackert väder.

Kanske man borde trotsa det där samvetet och stanna inne?

Nej kära samvete. Du vinner. Jag ska ta och stoppa i mina bleka spiror i ett par shorts som den temporära parisare jag är (observera att fransyskor inte bär shorts) och pallra mig iväg till Parc Monceau.

Au revoir.

Paris.

Undrar om jag borde skriva på svenska istället? Jag får ju så sällan göra det nuförtiden.

Nu sitter jag här, i min parisiska lägenhet, som jag har drömt om.

Egentligen var drömmen en våning under de parisiska taken, med en takterass fylld med apelsinträd och citronträd.

Ett litet utemöblemang med rutig duk att sitta vid i morgonsolen och sörpla på mitt kaffe, och i kvällssolen och sörpla på mitt vin.

En balkong hade räckt bra.

Fast. Jag gillar min lägenhet. Den är under taken.
Och..
Jag har ett apelsinträd.
Och jag har en rutig duk.
Och jag dricker kaffe jämte mitt apelsinträd i morgonsolen.

Vinet ska vi inte ens tala om.

Det bästa av allt. Jag delar min lilla parisvåning med världens finaste.